Fredag.
Ibland undrar jag seriöst vad de är för fel på allt som händer allså. världen går la under snart, alla flippar på minsta lilla.
Fine, ja har prata mycke om mej själv, min pojkvän hade precis dött, jag hade under ett års tid levt under ett missbruk och en missbrukande pojkvän, min värld va upp och ner ,hela jag va upp och ner, jag gick ständigt och hade stenar hela bröstet för jag visste inte om han va död när jag kom hem, jag visste inte vad han hade petat i sig, jag levde en annan människas liv i ett år för att få honom på fötter och inte sjunka under, jag har inte levt mitt eget liv på ett helt jävla år. Jag visste varken ut eller in, jag va bara en tanig jävla idiot och som inte kunde ta sig från den sitsen hon satt i. Va fan begär alla igentligen ? de är aboslut ingen som fattar de jag har gått igenom. Jag har levt i en värld full av människor som lever på kemikalier, som inte ens är själva, man vet inte vad dom är kapabla till. Jag har levt i en smutsig heroin värld , påtvingat. ! Jag har inte under en sekund kunna tänka på hur jag mår, vad jag behöver , vad jag vill göra, för att jag har hela tiden fått anpassa mej efter en annan person för att han inte ska dö. försök er på de och kom och säg sen att ni mår bra och att ni vet vem ni är ?! Ni kan inte ens tänka er hur den världen ser ut, alla är virriga, vet inte vad dom gör, vet inte vad dom heter , snor , slår, bråkar, rånar, tar överdos efter överdos. Säljer och byter saker om var annat , man visste inte ens om soffan stod kvar hemma när man kom hem. Man visste inte när han skulle vakna upp nästa gång efter att han hade somnat, man visste inte vad han hade gått bakom ryggen mot mej med/på?! Jag har levt under ständig stress och oro. vilket skulle leda dom mesta människor till psyket , bakom galler. Jag har sett min pojkvänn suttit i duschen och hyperventilera och gunga fram och tillbaka , liten , sleten , tanig och vit som en annan snögubbe , har inte ätit eller druckit på 2 veckor. så svag så jag visste inte själv om jag skulle gråta eller ta livet av mej eller han !? jag visste inte ens vilket som var lättast, om jag försvann eller om han helt enkelt bara kunde försvinna. Alla tankar man har haft . ingen har kretsa om mej själv på ett år. När han väll dog. så kalla mej dum i huvet , men alla stenar försvann, jag fick för en gång skull min egen tid, jag fick bry mej om mej själv, jag hade inte han att tänka på , jag hade inte han problem att ta i tu med. Jag hade inga mer pengar skulder på upp över 20000 som vi stod nån i skuld för massa droger, de sprang inte massa pundare ut och in genom min dörr längre. ja behövde inte låsa dörren varje gång jag gick in, fall nån jävel skulle rusa in med pistol och sätta i huvet på min pojkvänn för att han inte hade betala. vi levde på soc, vi hade inte ens mat i kylen på två månader, vi kunde inte ens betala hyran knappt för att alla pengar skulle gå till våra skulder. Jag hade ingen att prata med , inte nån kunde jag säga ett skit till , för att ingen skulle förstå. ingen skulle nånsin kunna fatta. " gå därifrån , Carro " va allt dom sa. ! aah visst, som att de är så lätt att ge upp den man älskar till drogerna för att sen veta att om nån vecka har han dött i överdos för att han inte kunde hantera dom. Jag skulle vilja se nån göra de och säga att de inte gör ont, eller helt enkelt inte är omöjligt !
Så ja. jag har prata mycke om mej för enbart för att jag har inte kännt mej själv på ett år. ett helt fucking jävla åååår har jag bara gått runt som en jävla zombie och bara spela glad, medans de döljer sig sjukt mycke hemskt mörker under ytan, som absolut ingen såg.
Jag mår bra idag , jag har hittat mej själv. Jag älskar mej för den jag är. och jag är glad att jag kom därifrån , för jag va nära nog själv att ta livet av mej. Jag önskar inte ens min värsta fiende de helvetet jag har vart med om , finns ingen människa på jorden som förtjänar de, och jag tycker så grymt synd om dom som går igenom samma sak idag.
Ibland behöver människa en period i sitt liv där man faktiskt får va egoistisk. Men de finns även folk som absolut inte förstår de , och kommer aldirg göra heller. Jag blir bara så jävla trött på att de som kallar en för vänn inte ens kan förstå en sån simpel sak, som ändå såg allt och va den som faktiskt visste mest. Man ska kunna prata ut med den , även om de kanske tar med en en timma eller en dag . De jag har varit med om under ett år har tagit mej ett halvår att prata ut om och blivit av med, allt som jag nånsin har behövt prata om har jag lyckas fått ur mej , och jag är glad över att du stod där under den tiden , synd bara att du inte kunde ta mej tiden efter då jag faktiskt mår bra . Kompisar kommer och går, men vänner står kvar, så jag skiter i resetn , hampus adde och nezir som du sa. dom betydde ändå ingenting. Sånna klarar man sig utan. Men du , jag trodde du visste bättre. Och jag trodde iaf att du kunde snacka om saker och ting som vänner gör, men iställe vänder du mej ryggen och ber mig dra . Men då har jag juh även fått mitt bevis på att du inte kanske va den vänn jag trodde, för då skulle du aldrig gjort så.
jag vet inte hur jag ska kunna få folk att fatta vad jag har vart med om heller, men jag är helt övertygad om att om de fanns ett sätt att faktiskt visa och beskriva känslan på , så skulle dom flesta gråta blod och faktiskt spy över illa mående man känner. För de va de jag gjorde varje dag istortsett, jag skrek inombords och funderade på varför ingen hörde, varför ingen såg rakt igenom mig och genomskåda min rädlsa och kunde hjälpa mej därifrån.. Jag fattar de inte en idag.
vi människor vi blundar för allt, allt allt allt. ! hela jävla tiden , vi ser men vi blundar. Vi sätter stämplar fast vi inte har en aning om hur de igentligen ligger till. vi säger att dom får skylla sig själva,när vi inte har en jävla anning om hur faan de ligger till. ja är så trött på männskligheten så ja skulle kunna spy rakt ut på dom. Jag är ledsen att säga de, men dom som faktiskt kan se de , och förstå att de är nå fel på världens människor, är tyvärr dom som faktiskt sitter i den skiten jag satt i om inte värre skit. För man lär sig att uppskatta livet så jävla mycke mer och på ett helt annat sätt. Man ser saker för hur dom verkligen är. Och jag är glad att jag faktiskt har vart med om de på sätt och vis, för de har visa mej en helt annan värld som dessutom är full att så mycke kärlek och underbara människor som inte dömmer en för ett skit och verkligen uppskattar och älskar den för den man är. Ingen jävla falskhet alls. Om alla bara kunde ta sej en funderare och öppna sina jävla ögon och se sig omkring , man har de så mycke bättre än vad man tror. Man är helt jävla enkelt för jävla självupptagen för att se och känna för andra.
Jag har prata mycke om mej själv, jag har fundera mycke på vem jag är, jag har sökt bekräftelse hos många för att själv kunna tycka om mej . kunna inse att jag är inte den skiten jag har sett mej som , som inte kan ett skit och inte är värd mer än skräp. Jag har behövt hjälp för att kunna ta tag i mej själv. Haft nån som kunna få mej på fötter . Jag har vart en jävla egoist under en lång tid, de kan ja erkänna så djupt att ja har, ett jävla självupptaget svin som inte bryr sig om nån annan , för att ja helt enkelt inte har orkat. Jag blev en känslokall människa , för att jag stängde av allt, allt allt. Jag ville inte se mer, jag ville inte veta mer, jag ville inte höra mer, jag ville helt enkelt bara va mej själv , göra de jag tycker om , prata om de jag behövde prata om. få känna den kärlek och närhet och trygghet som jag har saknat under ett helt år. och jag ångrar ingenting , och jag tackar alla som stått där för mej under tiden , utan er hade jag inte stått på mina egna ben idag och faktiskt kunna känna och älska andra igen som jag har saknat. jag kan känna medlidande utan att tycka att de är jobbigt igen tack vare mina vänner, som jag med stor ledsamhet har förlora idag tack vare mitt ego. Om man ändå bara kunde förklara på ett vis så att dom fattar. Jag vill att dom ska kunna känna de jag känner , för jag kan helt enkelt inte förklara. De går inte , de finns inte i ord. ingenting. Jag är så jävla less på verkligeheten så jag skulle bara vilja gå och lägga mej och vakna upp och inse att jag inte existerar nå mer.
Jag vet mycke väl att dom jag har idag inte heller kommer stå där efter ett tag, för de är tyvärr så simpelt att vänner kommer och går, Man kommer alltid mista nån som man älskar hela livet ut. Och jag önskar att världen helt enkelt bara kunde öppna sina ögon lite mer.
Jag vill bara säga att jag älskar er så sjukt mycke ; Camilla nilsson , Marika Runfors, Frida laukkanen , Emma Tolanen, Izabella Haglund, Jessica Wiener, Mamma, Pappa , Sofia Simonsson, Tommy Axelsson, Hanna Eneblom, Sofia Ekström.
Fine, ja har prata mycke om mej själv, min pojkvän hade precis dött, jag hade under ett års tid levt under ett missbruk och en missbrukande pojkvän, min värld va upp och ner ,hela jag va upp och ner, jag gick ständigt och hade stenar hela bröstet för jag visste inte om han va död när jag kom hem, jag visste inte vad han hade petat i sig, jag levde en annan människas liv i ett år för att få honom på fötter och inte sjunka under, jag har inte levt mitt eget liv på ett helt jävla år. Jag visste varken ut eller in, jag va bara en tanig jävla idiot och som inte kunde ta sig från den sitsen hon satt i. Va fan begär alla igentligen ? de är aboslut ingen som fattar de jag har gått igenom. Jag har levt i en värld full av människor som lever på kemikalier, som inte ens är själva, man vet inte vad dom är kapabla till. Jag har levt i en smutsig heroin värld , påtvingat. ! Jag har inte under en sekund kunna tänka på hur jag mår, vad jag behöver , vad jag vill göra, för att jag har hela tiden fått anpassa mej efter en annan person för att han inte ska dö. försök er på de och kom och säg sen att ni mår bra och att ni vet vem ni är ?! Ni kan inte ens tänka er hur den världen ser ut, alla är virriga, vet inte vad dom gör, vet inte vad dom heter , snor , slår, bråkar, rånar, tar överdos efter överdos. Säljer och byter saker om var annat , man visste inte ens om soffan stod kvar hemma när man kom hem. Man visste inte när han skulle vakna upp nästa gång efter att han hade somnat, man visste inte vad han hade gått bakom ryggen mot mej med/på?! Jag har levt under ständig stress och oro. vilket skulle leda dom mesta människor till psyket , bakom galler. Jag har sett min pojkvänn suttit i duschen och hyperventilera och gunga fram och tillbaka , liten , sleten , tanig och vit som en annan snögubbe , har inte ätit eller druckit på 2 veckor. så svag så jag visste inte själv om jag skulle gråta eller ta livet av mej eller han !? jag visste inte ens vilket som var lättast, om jag försvann eller om han helt enkelt bara kunde försvinna. Alla tankar man har haft . ingen har kretsa om mej själv på ett år. När han väll dog. så kalla mej dum i huvet , men alla stenar försvann, jag fick för en gång skull min egen tid, jag fick bry mej om mej själv, jag hade inte han att tänka på , jag hade inte han problem att ta i tu med. Jag hade inga mer pengar skulder på upp över 20000 som vi stod nån i skuld för massa droger, de sprang inte massa pundare ut och in genom min dörr längre. ja behövde inte låsa dörren varje gång jag gick in, fall nån jävel skulle rusa in med pistol och sätta i huvet på min pojkvänn för att han inte hade betala. vi levde på soc, vi hade inte ens mat i kylen på två månader, vi kunde inte ens betala hyran knappt för att alla pengar skulle gå till våra skulder. Jag hade ingen att prata med , inte nån kunde jag säga ett skit till , för att ingen skulle förstå. ingen skulle nånsin kunna fatta. " gå därifrån , Carro " va allt dom sa. ! aah visst, som att de är så lätt att ge upp den man älskar till drogerna för att sen veta att om nån vecka har han dött i överdos för att han inte kunde hantera dom. Jag skulle vilja se nån göra de och säga att de inte gör ont, eller helt enkelt inte är omöjligt !
Så ja. jag har prata mycke om mej för enbart för att jag har inte kännt mej själv på ett år. ett helt fucking jävla åååår har jag bara gått runt som en jävla zombie och bara spela glad, medans de döljer sig sjukt mycke hemskt mörker under ytan, som absolut ingen såg.
Jag mår bra idag , jag har hittat mej själv. Jag älskar mej för den jag är. och jag är glad att jag kom därifrån , för jag va nära nog själv att ta livet av mej. Jag önskar inte ens min värsta fiende de helvetet jag har vart med om , finns ingen människa på jorden som förtjänar de, och jag tycker så grymt synd om dom som går igenom samma sak idag.
Ibland behöver människa en period i sitt liv där man faktiskt får va egoistisk. Men de finns även folk som absolut inte förstår de , och kommer aldirg göra heller. Jag blir bara så jävla trött på att de som kallar en för vänn inte ens kan förstå en sån simpel sak, som ändå såg allt och va den som faktiskt visste mest. Man ska kunna prata ut med den , även om de kanske tar med en en timma eller en dag . De jag har varit med om under ett år har tagit mej ett halvår att prata ut om och blivit av med, allt som jag nånsin har behövt prata om har jag lyckas fått ur mej , och jag är glad över att du stod där under den tiden , synd bara att du inte kunde ta mej tiden efter då jag faktiskt mår bra . Kompisar kommer och går, men vänner står kvar, så jag skiter i resetn , hampus adde och nezir som du sa. dom betydde ändå ingenting. Sånna klarar man sig utan. Men du , jag trodde du visste bättre. Och jag trodde iaf att du kunde snacka om saker och ting som vänner gör, men iställe vänder du mej ryggen och ber mig dra . Men då har jag juh även fått mitt bevis på att du inte kanske va den vänn jag trodde, för då skulle du aldrig gjort så.
jag vet inte hur jag ska kunna få folk att fatta vad jag har vart med om heller, men jag är helt övertygad om att om de fanns ett sätt att faktiskt visa och beskriva känslan på , så skulle dom flesta gråta blod och faktiskt spy över illa mående man känner. För de va de jag gjorde varje dag istortsett, jag skrek inombords och funderade på varför ingen hörde, varför ingen såg rakt igenom mig och genomskåda min rädlsa och kunde hjälpa mej därifrån.. Jag fattar de inte en idag.
vi människor vi blundar för allt, allt allt allt. ! hela jävla tiden , vi ser men vi blundar. Vi sätter stämplar fast vi inte har en aning om hur de igentligen ligger till. vi säger att dom får skylla sig själva,när vi inte har en jävla anning om hur faan de ligger till. ja är så trött på männskligheten så ja skulle kunna spy rakt ut på dom. Jag är ledsen att säga de, men dom som faktiskt kan se de , och förstå att de är nå fel på världens människor, är tyvärr dom som faktiskt sitter i den skiten jag satt i om inte värre skit. För man lär sig att uppskatta livet så jävla mycke mer och på ett helt annat sätt. Man ser saker för hur dom verkligen är. Och jag är glad att jag faktiskt har vart med om de på sätt och vis, för de har visa mej en helt annan värld som dessutom är full att så mycke kärlek och underbara människor som inte dömmer en för ett skit och verkligen uppskattar och älskar den för den man är. Ingen jävla falskhet alls. Om alla bara kunde ta sej en funderare och öppna sina jävla ögon och se sig omkring , man har de så mycke bättre än vad man tror. Man är helt jävla enkelt för jävla självupptagen för att se och känna för andra.
Jag har prata mycke om mej själv, jag har fundera mycke på vem jag är, jag har sökt bekräftelse hos många för att själv kunna tycka om mej . kunna inse att jag är inte den skiten jag har sett mej som , som inte kan ett skit och inte är värd mer än skräp. Jag har behövt hjälp för att kunna ta tag i mej själv. Haft nån som kunna få mej på fötter . Jag har vart en jävla egoist under en lång tid, de kan ja erkänna så djupt att ja har, ett jävla självupptaget svin som inte bryr sig om nån annan , för att ja helt enkelt inte har orkat. Jag blev en känslokall människa , för att jag stängde av allt, allt allt. Jag ville inte se mer, jag ville inte veta mer, jag ville inte höra mer, jag ville helt enkelt bara va mej själv , göra de jag tycker om , prata om de jag behövde prata om. få känna den kärlek och närhet och trygghet som jag har saknat under ett helt år. och jag ångrar ingenting , och jag tackar alla som stått där för mej under tiden , utan er hade jag inte stått på mina egna ben idag och faktiskt kunna känna och älska andra igen som jag har saknat. jag kan känna medlidande utan att tycka att de är jobbigt igen tack vare mina vänner, som jag med stor ledsamhet har förlora idag tack vare mitt ego. Om man ändå bara kunde förklara på ett vis så att dom fattar. Jag vill att dom ska kunna känna de jag känner , för jag kan helt enkelt inte förklara. De går inte , de finns inte i ord. ingenting. Jag är så jävla less på verkligeheten så jag skulle bara vilja gå och lägga mej och vakna upp och inse att jag inte existerar nå mer.
Jag vet mycke väl att dom jag har idag inte heller kommer stå där efter ett tag, för de är tyvärr så simpelt att vänner kommer och går, Man kommer alltid mista nån som man älskar hela livet ut. Och jag önskar att världen helt enkelt bara kunde öppna sina ögon lite mer.
Jag vill bara säga att jag älskar er så sjukt mycke ; Camilla nilsson , Marika Runfors, Frida laukkanen , Emma Tolanen, Izabella Haglund, Jessica Wiener, Mamma, Pappa , Sofia Simonsson, Tommy Axelsson, Hanna Eneblom, Sofia Ekström.
Kommentarer
Trackback
