har de blivit dom senaste dagarna.

jag vet inte om de beror på humörsvägningar eller vad de är ..Men usch för dom här dagarna som vart.

Jag har inte kunnat kissa normalt och de tar på mitt psyke, jag hatar de.. Jag har fan fobi för att inte kunna tömma min blåsa.
Och mitt upp i allt så blir min katt sjuk.
Han sluta äta och dricka vatten , så i min oro ringde jag veterinären som ville att jag skulle dit på en gång.
Åkte dit, och fick konstaterat att han har blåskattarr , så man kan ju börja undra om han är skengravid?!

kissen har fått medecin som han ska ha nu varjedag i 10 dagar , vilket lättade mitt hjärta en liten stund.
Men idag har vi märkt att han fortfarande inte äter spec mycke och de är minimalt med vatten han dricker , och han har inte gjort nummer 2 på lådan på 2 dagar :S Jag kan knappt titta på honom utan att tanken " vad skulle jag göra utan dig " kommer upp i hjärnan på mig.
Jag vill verkligen inte att han ska bli så sjuk att jag måste avliva honom.
De är min älskade katt ju.. Usssssssch för de här. :(
Jag vet att de är många som tycker att man är fjantig för en sån här grej. " de är bara en katt "
Men för mej är de inte "bara" en katt. De är min zeppe.
Jag har haft han i snart 9 år. och han har en personlighet som inte många katter har.. och de gör ont i mig.
Riktiga djurvänner förstår vad jag menar med de.

Och sen om man nu blandar alla dessa hormoner med de här, så kan ni ju bara tänka er hur jag är just nu.
Sentimental jävla kärringjävel som bölar för allt är precis rätt beskrivning på mej för tillfället.
usch , nog med gnäll och tråkigheter.

Tommy håller på i köket och kirrar lite ungstekt fläskfilé med tacosås/äpplen/lök och sparris godis. potatiskroketter och hemmagjord gräddsås är vad han serverar idag :)
Så de blir riktig myskväll för oss här hemma med levande ljus och godmat.
Precis så som jag vill ha de ibland :) Min älskade man <3 Finns ingen annan än han !!!!


Nu ska jag rama in våran bebbe och fixa lite och titta till zeppen..
Puss <3