A Mother
Misshandlade av sina egna föräldrar.
VEM I HELVETE GÖR EN SÅN SAK?
Barnen va allt från nyfödda till 8 år ...
Jag fattar inte hur man kan ha hjärta att göra en sån sak.
Säga till sina barn att dom är oönskade och inte värda ett skit,
Nej men för i helvete , idagens läge har vi nånting som kallas abort, så de är ju knappast barnets fel att den blev tillsatt till världen? och varför ska den då få skulden för att föräldrarna har gjort ett misstag.
Finns till med och adoption! Jag fattar helt enkelt inte.
Hur kan man inte känna nån smärta själv att att slå sitt eget spädbarn gul och blå!?
Kan man verkligen va så kall som människa att man klarar en sån sak utan minsta lilla eftertanke?
Jag tycker så fruktansvärt synd om dessa barn som sedan ska växa upp med alla dessa minnen , inte kunna känna sig trygga, inte förstå hur man kan va älskad och behöva gå och vara rädda i sin omgivning för att Föräldrarna i fråga är födda med en sån psykisk sjukdom så dom borde avrättas på fläcken!?
Bara tanken på att jag skulle slå mitt barn gör mej så gråtfärdig, Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv.
Min älskade lilla bäbis har inte gjort världen nåt ont.
Jävla fittor, Ni förtjänar ett öde värre än döden och de står jag för med handen på hjärtat , Leende!
åååh herregud:O
Du är nog den första som verkligen pratar om DET!
Jag blev utsatt för det mellan 6-13 års ålder så jag vet vad det handlar om, men allt folk här verkar vara så rädda att prata om det!
Va bara tvungen att kommentera eftersom jag blev så glad av att se att det finns nån som pratar om det och inte bara gömmer sig..
Det enda jag har hört en säga är "den som blivit slagen av någon av sina föräldrar lär blir dum i huvet den också, och de ska bli sterileserade/kastrerade"..
Lycka till med bebisen förresten:)
Ja men eller hur, man ser bara allt roligt & gulligt! sen skiten som faktiskt fler än vad man tror får stå ut med det är nästan farligt att prata om?!
Ibland tror jag att vissa är rädda att prata om det bara för att då kanske det kommer fram att någon de känner har varit utsatt för de och de vet inte hur de ska reagera?!
Jag önskar att fler kunde vara som dig & inte bara gömma sig bakom sina åsikter:)
Nej nej nej!
Verkligen inte, stå på dig och säg som du tycker!
JAg tror att de andra kanske säger så för att de inte vet vad de ska svara dig...