Och nu är hon ju här..

Min älskade lilla Freja som vi har gått och väntat på i 9 månader.

Hon som har misshandla min rygg och mina revben, orsakat nästäppa för mig i 9 månader , har äntligen tittat ut.

Och jag kan inte mer än att bara le när jag ser tillbaka på dom dagar man faktiskt gick och gnällde på hur jobbigt allt va, för fan va fort allt har gått när man väll har henne här.

De känns som man helt enkelt inte hann med allt , fast man bara gick och vänta dom sista dagarna.. och väntan va ju faktiskt en plåga.

Ja herregud, vilken jävla upplevelse de här är.

Förlossnings berättelse kommer självklart att komma upp här på bloggen ,

men den tar jag den dagen jag har tid att sitta ner och komma ihåg allt, och den kommer förmodligen när jag får hem förlossningsjournalen då jag inte minns allting så jävla bra , de vart lite luddigt till slut.

Nu ska ja mata mitt älskade barn , sen ska ja ner och skölja ur färgen ur håret :)

Sen blire första barnvagnspromenaden ikväll :)

Jag ÄLSKAR min familj !