Men nu får de helt enkelt va nog.

Nu är de inte bara frågan om irritationen på att magen är ivägen .

nu är jag helt enkelt utmattad.

Jag orkar ingenting .. Jag ligger bara i den här jävla soffan och får ont i kroppen men orkar inte flytta på mig.

Orkar inte ens klä på mig för dagen , blir samma jävla shorts och tröja varje dag och tven går varm.

Skulle behöva tvätta men jag orkar inte ens tänka tanken.

Jag bryter ihop för minsta lilla och ja bara skäller.

Och min kropp ger mig hela tiden falska förhoppningar.. Jag kan vakna mitt i nätterna av att jag har värkar, men dom avtar lika fort som jag vaknar.

Dom kommer även ibland mitt på dagen och håller i sig några gånger, och precis när man är till och ska klocka dom så försvinner dom.

Varje gång jag lyser upp lite i lycka av att nu är de nära, så blire inge! och jag tror fan de är de som tar knäcken på mig mest av allt.

Jag vill ha min bäbis nu.

Ligga och smeka den lena huden och pussa dom underbara små fötterna.

Få känna närheten av mitt eget barn.

Stackars tommy som inte ens känner de jag känner i magen , jag vill att han ska kunna få gosa och pussa på sin dotter iställe för att pussa min mage!

få se hur hon ser ut, vems drag hon har , om hon har mycke hår .. ååh dom små små fötterna !

Nej ..nu är de mer än olidligt.

Jag skulle kunna ge min högra fot för att få ha henne hos mig nu !