Ah jag vet inte riktigt hur man ska beskriva hur de känns.
Nu är de bara 100 dagar kvar tills vi är beräknade att bli föräldrar .
Imorn är de inte längre tresiffrigt.
Har vi verkligen förstått de här , eller är de bara en kul tanke än så länge ?


Idag har de faktiskt inte hänt mycke, jag passa på att lätta på trycket med magda medans karln va på gymmet,
Sen tog vi ett farväl av chanti som på torsdag inte längre finns med oss :'( Men man får väll tänka posetivt.
De är ju iaf inte för oss de är värst och jag ger er mina tankar P & A !

En hel plåt knäck från igår kväll mättar nu min och älsk mage , Måste baka en ny sats , och musten står i glaset brevid mig.  Magen värker och låter mig veta att jag lever och har gjort hela dagen, nu kan jag inte längre röra mig riktigt som jag vill, och sammandragningarna börjar göra sig påminda allt för ofta nu mera.
Jag måste lära mig att varva ner nu totalt! Både kroppsligt och själsligt.. Mysliv nästa!?


Nej nu ska ja kolla om jag hittar nån mysig film och tanka hem sen blire sängen för min del!