Feel this
Den jag har idag är inte alls bra, de känns inte alls som att allt är som de ska.
Jag funderar på om de ligger nå psykiska småtankar i bakhuvudet som är skit nervösa för de här med att skaffa barn.
Jag fattar inte hur vissa kan va så avslappnade i hela den här situationen med att vänta barn.
Bara gå och va lyckliga och va så himla säkra på att allt ska gå bra.
Men de kanske bara är jag som är en sån som målar fan på väggen på en gång och tror aldrig att de ska sluta väl med saker som jag gör.
Jag kan sitta här , och va piss nervo inför tonåren .. Kommer hem full första gången, och tänk om de inte bara är fylla?
Kommer hem med nått jävla skinhead äckel och säger att de är pojkvännen, eller värre, en jävla mohammed och talar om att hon är gravid.
herregud, hur ska man hantera en sån situation?
Tänk om jag får ett mobbat barn ?! eller än mobbare? allsåå... shiiit, jag kan sitta här i oändlighet och bara se massa saker som kommer bli svåra att hantera, när jag igentligen borde se all lycka jag har framför mig. Alla dessa underbara år innan vi kommer till tonåren ... se barnet växa upp, gå sina första steg, säga sina första ord.
Få dessa underbara teckningar med massa streck från dagis..
Jag kan bli så trött på mig själv att jag ska gå alla händelser i förväg och iställe för att få bra händelser så blir jag bara nervös och får magklumpar.
Inte bara de heller, jag är nervös för hela graviditeten.
Kommer vi få pengarna att räcka? kommer jag kunna jobba så länge som jag vill ? kommer tommy få sin utbildning? hur kommer de bli efter mamma ledigheten? tänk om de händer nåt innan födseln?
aah jag kan göra listan lång.
De värsta av allt är också, att jag har totalt tappa min sexlust. Jag vill inte , jag känner inte för de.
Och jag tycker så förbannat jävla synd om tommy ... som inte alls sitta med hundra tusentals nya hormoner att ta hand om , som inte känner sig som en osexig flodhäst .. utan är helt normal med sina vanliga behov.
Jag har aldrig haft så mycke skuldkänslor i hela mitt liv.
Jag är inte ens kapabel till att tillfredställa min pojkvän som jag brukade.
Nu säger jag inte att vi absolut inte har sex, för de har vi , men ni som vet hur jag är , och ni som vet hur tommy är , så har en gång i veckan aldrig varit nog..
Förlåt mamma för att du får läsa de här , men jag va tvungen att få ur mej de här nånstans.
Jag älskar tommy över allt annat , och jag är så himla lycklig att just JAG va den tjejen han valde att dela sitt liv med.. men just nu känns de som att jag verkligen inte räcker till för honom. och de är den jobbigaste känslan jag nånsin haft. Sen vet ja inte om de är en känsla jag har bara idag eller om den kommer stanna under hela graviditeten, vilket jag absolut inte hoppas.
För jag vet att tommy älskar mej , och jag vet att jag räcker till så de räcker och blir över... inserst inne!
men min jävla cphjärna kan inte inse de själv just nu, och jag vill bara ta ut den och kasta den i väggen och låta den ligga på golvet några dagar så jag kan stå och skratta åt den .
förlåt om ni får läsa massa gnäll nu allså , men jag är så trött på alla dessa jävla bloggar om blivande mammor där allt är en dans på röda rosor, och allt är så mysigt och gosigt och prima hela jävla tiden.
Jag tycker fan inte de allså.
Visst är de jätte mysigt att magen växer och jag känner min älskade bebis röra sig och sparka och allt de här, men sen då?
De är ingen som nånsin skriver att man måste kissa 1324534657 gånger per dag.
att man har en molande värk när livmodern växer.
Att de är vanligt med "spring" i benen när man ska sova.
Pulserande fötter och händer pga höjtblodtryck.
Illamåendet och borttappad matlust.
Borttappad sexlust och alla dessa jävla tankar.
Antingen så är de bara jag som har en sån graviditet , eller så glömmer alla andra mammor bort att de faktiskt tillhör att vara gravid också.. och de är inte alltid en jävla dans i paris att vänta barn.
Även om de är ett val jag aldrig kommer ångra och är jävligt glad över att jag har gjort.
Just nu har jag en sån där " jag vill bara sjunka under jorden och dö" -dag.
fast det kommer ju nåt gott av det. jag har inte kunnat äta på flera dagar, spyr hela tiden och kissar femton ggr i minuten (känns det som) men kommer det ett leende på läpparna smygandes iallafall? ja.
Ja du gumman alla funderingar du har, har alla ,ja funderade över om du va utvecklingstörd o va ja skulle göra då (jobba ju på hagby) dom som säger att de inte har funderingar ljuger. DE e helt normalt. puss o kram älskar dig
Lille skrutt ;)
Jag förstår att tankarna rullar i huvudet på dej, det ända jag kan säga är att de tankarna kommer finnas hela livet. Man kan dock inget annat än att försöka att inte tänka på dem hela tiden! Jag vet att det är svårt, men försök :)
Jag kan ju säga ärligt att jag gick inte med glada känslor hela tiden. Jag var så fruktansvärt nervös över alla dessa undersökningar o de ena o de andra när jag gick med min mage!
Man får känna att man bara vill försvinna! Det är HELT normalt. Jag vill bara att du ska veta att är det ngt så finns jag alltid! & då menar jag alltid! Man kan inte alltid vara stark ibland behöver man ngn att luta sej emot.
Nu säger jag absolut inte att jag kan allt o ja vet allt men jag kanske kan stötta lite när det känns som jobbigast!! ;)
Börjar du redan bli nervös över förlossningen så kan jag ge dej lite tips på vad du kan tänka o göra innan det är dags!
Gå igenom i huvudet eller skriv ner vad du kan tänka dej för smärtlindring eller hur just du vill ha din förlossning, det ska ju ändå vara en "mysig" stund. Det ska så långt det går vara som du vill!!
Det jag gjorde var snarare tvärtom jag skrev vad jag verkligen inte ville :) För ovanligheten!
De försökte med en massa saker på mej, riskudde på ryggen o bada o grejer. Medans jag idiot förklara dom o bad dom ge mig ngt så jag kunde sova en stund! ;)
Ta reda på så mkt du bara kan om smärtlindring, jag kan vara rekommendera ryggmärgs bedövning!! Det gjorde susen för mej!!
Oj detta blev långt, vill bara att du ska känna dej lite mindre ensam o ha lite mindre skuldkänslor! ;)
Kram virre
vet inte riktigt vad jag ska skriva, men kände att jag ville göra det.. klart man har många tankar om hur det ska gå under och efter graviditeten. jag känner redan nu att när jag väntar barn så kommer jag vara nervös inför förlossningen från början och på alla undersökningar..
oj dom där sakerna visste jag inte om, förutom minskad sexlust.. fan vad jobbigt att känna skuldkänslor för att man vill tillfredställa men inte känner för dig, stackare!
<3
