Jag hade allså gått över tiden med 12 dagar den 21/3 och trodde ärligt att jag skulle få bli igångsatt.

Den här dagen hade jag bestämt mig för att inte bry mig om jag fick lite små värkar eftersom att dessa värkar hade gjort mig så besviken alla dessa gånger vi hade åkt in till bb innan i hopp om att de hade startat.

Men redan vid 18 tiden den kvällen hade jag börjat få lite små värkar, men gav som sagt dessa ingen efter tanke och brydde mig heller inte om att klocka dom eller tala om för tommy varje gång jag fick en värk.

Efter ett tag sa jag iaf att jag ville åka ut en sväng för att se om de blev värre när man åkte i stan .. minns inte om dom blev värre men dom fortsatte iaf.

Men vi åkte iaf hem vid 21 och kolla på en unge i minuten för att sen slå om till Big Brother.

Under tiden vi kolla på dessa två program som minns jag att hade värkar ganska så tätt , men inte så starka så jag gav dessa inte nån tanke då heller.

Big Brother slutade och jag la mig ner i soffan och funderade på att gå och lägga mej när jag helt plötsligt kände ett "klick" ner mot livmodern med ett efterföljande ont.

Och de satt i .. Tommy och jag fundera en stund på vad fan de va som hände medans jag låg helt still och höll mig för magen.

Efter en stund så flyttade jag lite på mig och då kom de.

Jag ställer mig upp och skriker " VATTNET .. VATTNET " och inser snabbt att jag står på mattan .. så jag rusar iväg med tanken på hur fan jag ska ta mej till toaletten innan de är vatten överallt, och inser snabbt att de går inte , så jag ställer mig i dörröppningen mellan vardagsrum och sovrum i ren chock medans tommy står och skrattar.

När jag väll inser vad som händer så ber jag om en handduk men står kvar där jag står medans tommy ringer bb.

Dom frågade vad de va för färg på vattnet och vi såg att de va lite brunt så dom ville att vi skulle komma på en gång då bebisen kanske va stressad.

Jag lyckades efter mycke om och med ta mig in på toaletten och fick ta en blöja av Freja för vattnet fortsatte komma.

Efter de tog vi oss iväg och landa på bb.

Sen måste jag faktiskt erkänna att de är lite suddigt när vi väll kom in .

Jag fick iaf lämna kissprov och dom satte ctg på mig..medans mina värkar bara blev värre och värre.

Så jag fick morfinspruta som jag klarade mig på en liten stund sen vart de för mycke och jag fick be EDA.

Och för er som funderar på att inte ta den , kan jag helt enkelt bara säga att jag hade inte klarat mig utan den , den är en riktigt lifesaver just av den anledningen att man bli så utmattad av att kämpa sig igenom värk för värk och EDAn gör att värkarna känns mindre och man får en chans att sova / slappna av och vila upp sig inför själva krystningsarbetet.

Så medans jag sov igenom mina värkar istort sett satt tommy den stackarn vaken och höll koll på bebisens puls och mina värkar.

Efter lite sudd i hjärnan så minns jag iaf att jag till slut vakna upp ur min koma och dom tyckte att värkarna hade avtagit för mycke och jag hade stannat upp så jag fick värkförhöjandedropp som iställe gjorde att jag fick 6 värkar på 10 min, så dom fiffla med de där en stund tills dom till slut hitta en bra balans på de hela.

Jag fick även en extra grej uppkörd mellan benen som dom satte på lillans huvud då hennes puls minskade när jag hade värkar, men detta va dock ingenting att oroa sig för, dom ville bara hålla lite extra koll.

När de väl va dax att krysta sen så insåg dom snabbt att hon låg snett med huvudet och jag hade en liten flik kvar av tappen som inte hade flyttat på sig så jag fick de lite kämpigt .. Dom försökte flytta tappen och vrida rätt hennes huvud utan speciellt mycke framgång så efter 1  och en halv timmas krystande fick dom ta hjälp av sugklocka.

Och ut kom hon , klockan 13.59 den 22 / 3.

Från de att vattnet gick tills hon kom ut tog de hela 14 timmar.

Min älskade lilla Freja.

Och Tommy, ja kunde inte be om mer stöd än de jag fick , han va totalt underbar.

Jag är så glad över min lilla familj. <3

De här är ungefär de jag kommer ihåg av de hela lite kortdraget , sen är de lite humor i de hela .. men  ska jag skriva allt detta så kommer jag aldrig bli klar. :)

<3